*mutter, mutter, mutter*

Vilken dag.

Blev väckt klockan 04:30 av att M slog mig i huvudet med en bok och sa ”´aga”. Nix, inte intresserad av att läsa sagor vid den tiden på dygnet. Vi låg och gosade en stund, och när hon själv ”läst” både Nicke Nyfiken och Max ett antal gånger, gav jag upp försöken att sova några minuter till.

Mitt huvud kändes som om det var fyllt av cement, och min entusiasm över att dansa i vardagsrummet till Electric Banana Band, var minst sagt måttlig.

Vällingen åkte ner i ett nafs, och kläderna kom på av bara farten (tack-o-lov inga diskussioner om det idag). Iväg till dagis, lämnade M med två extra kramar och ”´ej´å” och tog mig däreftere till jobbet.  Cementen i hjärnan var nu uppblandad med kall havregrynsgröt och huvudvärken mummlade i bakgrunden.

Lyckades jobba sisådär två, tre timmar innan det var dags att ge upp. Migränvarningsklockorna ringde för fullt. Hem. Två huvudvärkstabletter och tre timmars sömn senare hade jag lyckats stoppa migränen, men huvudet kändes inte lättare.

Hämtade M som inte ville hem. Hon ville leka med bästa kompisen S och de figurer och fordon de lekte med. Jag orkade inte diskutera, så jag satte mig ner och väntade. Efter en kvart ville hon följa med mig.

Svängde in om Maxi på hemvägen och inhandlade lite pelargonier, samtidigt som M tjöt ”bappe, bappe” eftersom hon fick lämna nappen i bilen (samma gamla regel som tidigare, men vissa dagar protesterar hon mer än andra).

Väl hemma ville M gå in, och stod på trappan och ropade ”in, in” under tiden som jag försökte få med mig allt från bilen.

Huvudvärken har jag kvar, men imorgon är en annan dag.

Nu är det slut på veckan

Nu är det dags för fredags- lördags- söndagsmys.
Just nu känns arbetet som något nödvändigt ont, och för stunden ganska avlägset.

M och jag har haft en jättemysig helg tillsammans, och idag hade vi sällskap av Mormor och Morfar. Vi inledde helgen med fredagsmys; hallonsaft på yttertrappan i kvällssolen. M tycker det är mysigt att äta och dricka utomhus och det är ingen större fara om saften skvätter om vi skålar lite väl entusiastiskt.

Lördagen försvann i trädgården och gungträdet.

Idag kom Mormor och Morfar. Lillskruttan passade visserligen på att sova middag i nästan fyra timmar, men sedan var hon idel solsken. Jag och Pappa passade på att åka till växtaffären och sätta sprätt på födelsedagspresenterna jag fick för ett bra tag sedan. Det blev en Magnolia ( buske eller träd får tiden utvisa), tre olika rosor, lite dagliljor och två Clematis. Den ena har jag nu planterat i ett av mina äppelträd(!) Det är nämligen helt ihåligt nertill. Tanken är att clematisen ska få klättra fritt i trädet.

Fika på uteplatsen med Chocolate Chip Cookies han vi också med. Finaste Majamys sover sedan länge, och jag ska snart göra henne sällskap. Imorgon är det jobbdags igen, eller början på transportsträckan till nästa lediga helg.

En hel timme

Japp. En hel timme fick jag i solen på altanen med en bra deckare. Något sådant har inte hänt på läääänge. M somnade i vagnen och sov både länge och väl. Det kostar på att vara aktiv 🙂 .

DSC00703

Vi har fixat ”gungträdet” med bla en ny fin gunga som M fick av Alvar och Vera när de var på besök. Toppen tyckte M, eftersom gunga är (nästan) det bästa som finns.

DSC00696

”Ooooooo” ”Woow”

Idag fyller världens finaste Majamys hela två år!

Det har varit en intensiv dag med paket, tårta, sång och gratulationer. M sa ”ooo” och ”woow” när hon öppnade paketen, men det allra bästa var nog alla ballonger och när jag blåste upp fler.

STORT paket

Denhär fick jag av Morfar och Mormor

.

Till Blåkulla på en trehjuling?

Så är påsken över. Egentligen en ganska behaglig helg utan alltför många ”måsten”. Min plan var att pyssla lite i trädgården, men det har fortfarande inte töat.

M fick en trehjuling av en av mina arbetskamrater och den användes flitigt på skärtorsdagen. Samma cykel fick sedan följa med ut till Mormors och Morfars sommarstuga och stanna där. Min plan är att M ska få min gamla trehjuling när jag hunnit renovera den. Än så länge har jag bara hunnit skura den, men stålborstar och färg är inhandlade. Tanken är att den ska bli blå, eftersom det är en av M´s favoritfärger. När hon ska välja mellan olika saker tar hon oftast det som är blått. Vid val av gummistövlar häromveckan valde hon svarta (det fanns röda och svarta). Visst är det fint med rosa på små barn, men allt behöver inte vara rosa, så vill M ha blått, så gärna för mig.

Det blev en minisemester…

…för Maja i alla fall.  Själv har jag ”roat” mig med att vara kräksjuk. Tack-o-lov att Maja har kunnat var hos Mormor och Morfar, för tro mig, empatinivån ligger på minus för små illvrålande gråtande tjejer som är arga för att de inte får följa med mamma in på toa och se vad hon gör (när hon ligger dubbelvikt och kräks).

M har fått två härliga dagar i snön och solen, och enligt senaste rapporten höll Morfar på att lära henne krama snöbollar.  Nu har jag hämtat mig och ska straxt köra och göra dem sällskap, men först en sväng inom duschen.

Som ett ljus

I lördags tyckte jag att M började bli lite väl tufsig i håret. Kvickt och lätt (ehum) bokades klipptid och det blev dags för M´s frisörpremiär. Spännande tyckte nog M, som dagen till ära var på ett strålande humör.  Det fanns sååå mycket att titta på hos frissan.

M fick hjälp upp på en stol med extra hög kudde, fick ett skynke med fiskar och sjöjungfrur på sig och satt blixt stilla under hela klippningen. Visserligen satt hon hela tiden och stirrade på mannen i stolen brevid som blev klippt med maskin, men vad gör väl det när man inte ens fyllt två.

Allt var frid och fröjd tills frissan tog fram fönen. M höll på att hoppa ur stolen och såg mest ut som om det var ett rytande utsvultet lejon som ville äta upp henne och inte en fön. Hon gillar inte maskiner (typ dammsugare och gräsklippare) som låter mycket. Vi struntade i att föna håret och allt var frid och fröjd.

Ikväll hade M en underbar min (nix, ingen kamera framme). Vi lekte med hennes nappar och på skoj stoppade jag in hela ena nappen i min mun. M´s ögon blev stora som tefat och hon gapade stort. Hon trodde nog att jag skulle svälja den. Jag skrattde gott åt det hela och hon skrattade också när jag tog ut nappen igen.

Det är inte lätt att vara liten…

…eller stor heller för den delen.

Februar (läs VAB-ruari) rullar på med den ena infektionen efter den andra. Ömsom är M förkyld, ömsom jag och ömsom båda två.

Min lilla gullunge har börjat få riktiga raseriutbrott av och till. Hon slänger sig på golvet, sparkar med benen och vrålar. Jag antar att det anses normalt för ett barn på nästan 2 år.  Dessemellan är hon hur söt och go som helst. Det är inte lätt när man är liten och inte får som man vill, och när andra människor oftast inte förstår vad man menar.

 

Som sagt, det är inte lätt att vara stor heller. Jag är så genomtrött, att jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Jag skulle kunna sova när som, och trots att det bara är jag och M här hemma så hinner jag inte med.

Nog med gällande för denhär gången. Nu ska jag krypa ner under täcket brevid min fina, underbara lilla tjej, känna hennes hjärtslag, lyssna till hennes andning och insupa hennes doft. Jag har inte ord för hur mycket jag älskar henne.

Ett värmande ord

M babblar på för allt vad hon är värd.  Av och till blir det ord som jag begriper. De senaste dagarna har hon börjat säga ”mamma” när hon vill mig något. Plötsligt är detta till synes enkla ord ett av de vackraste i världen och det värmer djupt in i hjärtat.