När tummarna inte kommer loss

Nope, har inte fått tummarna loss att skriva.
Julen blev över förväntan och M var som ett skållat troll emellanåt. Bilder kommer snart ( ehum… snarare senare).

Återkommer snart.

Annonser

23,5 grader varmare

Ja, så stor temperaturskillnad var det mellan årets och fjolårets luciafirande. M var världens finaste tomtenissa. Hon var mycket noggrann med att påpeka att hon var just en tomtenissa och inte en tomtenisse.
I helgen har vi tagit det lugnt och träffat allrakärastesystermin och hennes sambo. Till M’s stora lycka fick hon klappa både hästarna och katterna, hjälpa moster i stallet och avsluta dagen med pepparkaksbak. Sämre kan man ha det en helg före jul.

Gårdagens röra

Nytt försök till chutney. Föregående sats (tranbärschutney) blev så äcklig att den nu endast är ett minne blått. Helt resolut uthälld i vasken. Uärk!

Idag blev det en ny omgång. Denna gång med äpplen och ett välbeprövat recept. Lite ändringar gjorde jag dock eftersom jag ville testa att koka utan vitlök. Det blev mums om jag får säga det själv. Lättkokat och enkelt. Rekommenderas. Receptet (”Kryddstark äppelchutney”) finner ni i  boken Rosendals Trädgårdscafé av Monika Ahlberg. Nu ska den bara ”stå till sig” och mogna en vecka eller två, sen blir det kanske en julklapp till någon…  😉

Julstöket som blev pannkaka

Men, det blir jul i alla fall.
Det var tänkt att det skulle bli en riktigt julig helg, och den började bra (eller ganska bra, för vännerna som skulle följt med var krassliga).

Julmarknad i Tykarpsgrottan, 12 meter under jord. Mycket mysigare än jag hade tänkt mig. Jag brukar inte gilla grottor, men här fanns det både ljus och människor. Inte så många försäljningsstånd, men mys i kubik. Vi såg t o m en riktig sovande fladdermus. Stackarn hängde i taket för sin vintervila, men hur mycket vila den fick vill jag inte kommentera. Efteråt blev det adventsfika i caffe’et med den största pepparkaka jag sett på länge. Frågar du M hur det var, så gillade hon hästarna bäst. Det blev dock ingen ridtur eftersom det blåste svinkallt, småsnöade och var låååång kö.

Idag var det tänkt lite husligare aktiviteter. Pepparkaksdeg var inhandlad (jag tror det är första gången, eller möjligen andra, som jag köper pepparkaksdeg). M ville baka, men inte med den bruna degen. Hon ville baka med blå, röd och rosa modellera.
Samtidigt försökte jag koka chuttney enligt ett nytt recept. Det blev mycket, tunt, rinnigt och inte särskilt gott. Det lutar åt att kasta ut eländet. Pepparkakorna blev tämligen torra och konstiga, och M’s tålamod tröt ganska snabbt. Till saken hör att skruttan fått feber och kunde tjänstgöra som kamin.

Nåja. Det luktar i alla fall jul i hela huset, och det kommer att bli jul, med eller utan pannkaka.

Jo tack, vi har det bra (och överlever)

Ja, det är så det känns för det mesta. Vi överlever. Jobb, jobb, jobb. Äta, sova.
Hemmets organisation blir lidande när jag prioriterar en stunds mys i soffan med M framför disk och tvätt. Egentligen är det nog rätt, men lite stressande i efterskott.
Jag känner mig som en svikare. Jag hinner inte med mina vänner. Jag hinner inte med scouterna. Det är verkligen inte så jag vill ha det, men när man har så fullt upp att det känns som man ska drunkna, blir det helt enkelt vissa saker/personer som blir lidande. Förlåt mig! Det är inte min mening att göra er ledsna eller få er att känna er bortglömda eller åsidosatta.

Jag vet att det var ett aktivt och medvetet val att skaffa barn själv. Jag vet att jag gick in i det av egen fri vilja. Det finns säkert personer som tycker att jag får skylla mig själv… Men så enkelt är det inte.
Jag vet att det finns personer som tycker att man inte ska jobba heltid när man har små barn, men något annat fungerar inte just nu.

Jag gör mitt bästa, försöker räcka till och överleva.