Som ett ljus

I lördags tyckte jag att M började bli lite väl tufsig i håret. Kvickt och lätt (ehum) bokades klipptid och det blev dags för M´s frisörpremiär. Spännande tyckte nog M, som dagen till ära var på ett strålande humör.  Det fanns sååå mycket att titta på hos frissan.

M fick hjälp upp på en stol med extra hög kudde, fick ett skynke med fiskar och sjöjungfrur på sig och satt blixt stilla under hela klippningen. Visserligen satt hon hela tiden och stirrade på mannen i stolen brevid som blev klippt med maskin, men vad gör väl det när man inte ens fyllt två.

Allt var frid och fröjd tills frissan tog fram fönen. M höll på att hoppa ur stolen och såg mest ut som om det var ett rytande utsvultet lejon som ville äta upp henne och inte en fön. Hon gillar inte maskiner (typ dammsugare och gräsklippare) som låter mycket. Vi struntade i att föna håret och allt var frid och fröjd.

Ikväll hade M en underbar min (nix, ingen kamera framme). Vi lekte med hennes nappar och på skoj stoppade jag in hela ena nappen i min mun. M´s ögon blev stora som tefat och hon gapade stort. Hon trodde nog att jag skulle svälja den. Jag skrattde gott åt det hela och hon skrattade också när jag tog ut nappen igen.

Annonser

Ett värmande ord

M babblar på för allt vad hon är värd.  Av och till blir det ord som jag begriper. De senaste dagarna har hon börjat säga ”mamma” när hon vill mig något. Plötsligt är detta till synes enkla ord ett av de vackraste i världen och det värmer djupt in i hjärtat.

Ombytta roller och vilda ankor

En av M´s favoritsysselsättningar är att bada. Hon älskar att sitta i badkaret och plaska, leka med en hink och sina badankor. Idag var ankorna alldeles särskillt busiga. Alla fem satt på badkarskanten och hoppade sedan ner en efter en i vattnet (med hjälp av en liten knuff från min sida). M skrattade och plockade upp dem lika snabbt som jag knuffade ner dem.  Jag brukar passa på att ”träna” färgerna med M när hon badar. Det finns en röd, en gul, en grön och en blå anka. (Den femte ankan, inköpt av C på Irland, får titta på.)

Ikväll var M på mys-och-bus-humör. När vi hade lagt oss i sängen kröp hon ner under täcket, drog upp min tröja och ”pruttade” mig på magen som jag brukar göra på henne. När hon fick fram ett riktigt högt pruttljud skrattade hon högt och sen skulle hon göra det om och om igen. När hon väl hade ”pruttat” klart, kröp hon ihop i min famn och lade ena handen på min kind samtidigt som hon höll mig i handen med den andra, precis som jag brukar göra med henne.

DSC00633

Midvinternattens köld är hård… eller?

Ena dagen kallt, andra varmt. Idag (läs snarare igår) har det varit ”varmt”. Plus 4 grader, dimma och duggregn. INTE mysigt alls. Det tär hårt på snötäcket. Enligt kalendern är det bara några dygn sedan det var lucia, men på något sätt känns det längre.

 

M´s första ”riktiga” luciafirande var jättefint och mysigt.  Traditionsenligt (enl dagis) var det luciatåg och sånger utomhus. Eftersom det var -20 grader var alla ordentligt påpälsade. Marshaller brann i snön och barnen sjöng jättefint. Jag misstänker dock att det inte var ett luciatåg utan ett tåg av förklädda Michelingubbar.

Nej, det kommer ingen bild på luciatåget 😉 Det satt anslag uppe om att man inte skulle fotografera under luciatåget, då det fanns barn vars bild inte fick spridas på internet. Det var däremot helt okej att fotografera sitt eget barn efteråt.

Snö, eld och tomtar

Häromkvällen hade vi en helt magisk terminsavslutning på scouterna. Snön låg vit och fin, stjärnorna glimmade, det var helt vindstilla och svinkallt. Vi hade lånat scenen i Tivoliparken, och i ljuset av många fotogenlyktor var det scoutinvigning och utdelning av märken av olika sort och betydelse.

DSC00595

Nu har det blivit tomtetider på dagis. Det pysslas, bakas pepparkakor och lussebullar samt tränas på luciasånger.  Första dagistomten är nu ömsinnt hemtransporterad och placerad på köksbordet. M pekar ofta på den och ”pratar” på sitt eget sätt.DSC00593

Och vad ska det vara bra för…?

Vinter. Det är vinter och snön ligger vit och fin utomhus. Jag älskar när det kommit ny snö, och hela världen är ren, mjuk och tyst. I söndags förmiddag, när den första snön var nyfallen, tyckte jag, ganska uppspelt, att M, jag och mina föräldrars hund skulle gå ut och leka. Visst, gå ut är alltid kul tyckte M, och Asterix säger heller aldrig nej till att gå ut. Sagt och gjort. På med alla tjocka kläder och kängor och ut. Eller rättare sagt, hunden for ut så han nästan trillade ner för trappan av glädje, jag hade bråttom ut, men M hon tvärstannade på trappan och såg mycket skeptisk och misstänksam ut. Vad är det där? Det fanns inte här sist jag var ute, tycktes hon tänka. Ja ja. Ut gick vi. Hunden skuttade och busade i trädgården som om han vore en valp. Jag försökte busa med honom och M, men M, hon stod stilla som en liten michelingubbe och så ganska olycklig ut. Inte nog med att det var jobbigt att gå i, det var dessutom halt, kallt och blött.

Idag var vi ute en runda igen, och eftersom det var töväder byggde vi (läs jag) en snögubbe. M hade åter igen minen av Vad ska det här vara bra för? Vad är det roliga med snö? Efter lite pulkaåkning såg hon dock mycket gladare ut.

DSC00590

Kärleken till böcker

Jag älskar böcker, att läsa, att försvinna in i en annan värld. Förhoppningsvis kan jag föra detta vidare till M på samma sätt som jag fått det av min mamma. Vi har inte varit så mycket på biblioteket, men det kommer. Hemma har M böcker som hon fått från olika håll. Vissa av mig, mormor, moster, morbror, vänner och bekanta. Vissa är mina gamla, vissa är ärvda från andra ställen. Hon har sina hyllor i vårt egna lilla bibliotek.

DSC00586

M kommer gärna med en bok eller två och kryper upp i soffan brevid mig. Det blir inte alltid den ”riktiga” historien, men det gör inget. Ibland är boken upp-och-ner och bak-och-fram, men inte heller det gör något.  Det är fantasin som räknas. DSC00584