Ett år eller ett andetag?

För ett år sedan gick mitt hjärta i bitar. En del finns fortfarande kvar någonstans bland höstlöven på Gröna Lund. För ett år sedan var det finaste bandets sista konstert. Det var långt ifrån någon begravningsspelning, nej det var glatt, glammigt och fullt ös. Precis som det skulle vara. Jag njöt, stormtrivdes, dansade, hoppade, sjöng…och grät. Jag gick i bitar, men var, och är, samtidigt så oändligt tacksam för allt vad The Ark gav mig och förde med sig. Utan dem hade jag inte träffat flera av mina fina vänner och Angelheads.  Ibland är det ett år sedan, ibland bara ett andetag bort.

Nu ska M och jag rocka till deras musik, skråla med i texterna och njuta av glädjen, för det är trots allt det, som The Arks musik står för.

FOREVER<3

Annonser

Kanske ordlös men inte ljudlös

Maja säger, ännu, inte så mycket. Egentligen ”pratar” hon mer eller mindre konstant och har mängder med ljud för sig, men ”vanliga ord” är ännu få. Det bli ett ”hej” ibland och ett ”ja” då och då. Däremot har hon börjat nicka och skaka på huvudet. Oftast blir det rätt på så sätt att hon nickar när det är något hon menar ”ja” och skakar på huvudet vid ”nej”. En annan variant är att hon nickar mycket vid ”ja” och klart mer tveksamt vid ”nej”. Hon nickar också när hon gjort något som hon tycker är bra och rätt. Illtjuter, gör hon när hon inte vill, men det, liksom gråt, är ganska sällsynt.

På kvällen kan vi ligga sida vid sida i sängen och gnugga näsorna mot varandra. Då ler hon så det syns lång väg. Hon ler med ögonen så jag blir helt varm inombords.

Jag älskar den fina ungen mer än jag har ord för. Maja är min prinsessa, den finaste flickan i hela min värld.

Två år eller Grattis på tillblivelsedagen

Idag är det exakt två år sedan Maja blev till. Idag, precis som då, har det varit riktigt sommarväder. Lite mer dräglig temperatur dock. Det var nästa olidligt varmt 2010.

M och jag har firat med att äta pannkakor och smultron. M har inte brytt sig om smultron tidigare, men idag upptäckte hon att 1: smultron smakar mums! 2: vi har massa smultron i trädgården och 3: det är lättare att plocka dem ur mammas burk än från plantorma. Det blev i alla fall så många över att vi kunde njuta av dem till kvällsmat med mjölk och lite socker (för den goda smakens skull).

Sommarbär

För övrigt har M och jag monterat en sandlåda. Visserligen utan sand än så länge, men det kommer.

Jag gick in på byggmarknaden och frågade om de hade sandlådor, och jo, det hade de. En sort, så det var inte så mycket att välja på. Nu har den ”stått till sig” i garaget och jag tänkte att det var hög tid att montera den. M hjälpte glatt till med sin nyinhandlade hammare från IKEA, samtidigt som jag svor över att jag glömt ladda skruvdragaren. Gammal hederlig skruvmejsel fick det bli.Hon bankade där hon kom åt och tittade förundrat på när jag skruvade in skruvarna. Vi får väl se hur länge den håller, det var inte världens grövsta plankor eller bästa kvalitet.

Jordgubbar, blå sandaler och en ofantlig sandlåda

Midsommar är nu överstökad med  blommor i håret på både mig och M. Jordgubbar har vi ätit (och äter) i massor. M älskar dem. Hon tar en i varje hand och mer eller mindre mosar in dem i munnen så det rinner åt alla håll, samtidigt som hon gärna skrattar högt. Igår fick hon sitta på terassen iklädd endast blöja när hon frossade i favoritbären.

Härom dagen var jag och C uppe på hennes vind och tittade efter kläder och skor hennes barn haft. Vi hittade  bl a ett par blå sandaler i alldeles lagom storlek till M. Åh vad hon blev glad. Hon klampade omkring i dem i köket hela kvällen och var mycket förtjust över att hon kunde peta på sina tår genom springorna. När vi skulle till dagis dagen därpå, gick hon och hämtade sandalerna i hallen, trots att jag redan satt på henne de gröna gympaskorna. Sandalerna skulle med. Hon nöjde sig dock med att jag packade ner dem i väskan. Så i lördags, när Mormor och Morfar skulle hämta henne på dagis, påpekade hon noggrannt (på sitt eget språk) att sandalerna var hennes och de skulle vara på fötterna. Hon var nämligen barfota och sandalerna stod på skohyllan.

Igår kväll hade vi strandpremiär tillsamman med morbror, mormor och ”kusin”. Ooo, sa M och vickade glatt på tårna i den ofantliga sandlådan. Varm, mjuk sand, och hur mycket spännande pinnar, stenar, musslor, tång som helst. Dessutom fanns de oändligt med vatten, och vatten är alltid kul. Med ett stadigt tag om Mormors hand stod M i vattenbrynet och lät vågorna skölja över fötterna. När det kom en våg som gick henne till knäna skrattade hon så hon hickade. Det lovar gott för framtida stranddagar och -kvällar tycker jag.

Förgrömmade, älskade lilla unge

Äntligen, äntligen, äntligen sover Maja. Ikväll har det varit helt hopplöst att få henne att somna. Trots välling, gos, lek, lock och pock samt mer eller mindre ”fastlåst” i min famn ville hon inte somna. Med ögon stora som tefat och gnäll blandat med gäspningar skulle hon inte sova, oavsett hur trött hon eller jag var (är). Nu ligger hon i alla fall hopkrupen på min kudde som en liten groda med rumpan i vädret och sover som en stock med nappen i munnen och Max (den konstiga drontofanten) brevid sig.

Det är fantastiskt mysigt att ha Maja hos mig i sängen och känna hennes varma lilla kropp brevid om natten, men ibland hade det varit bra om hon kunde lära sig att somna utan att ligga på min arm eller min mage.

Frågan är bara; hur gör man? Det går inte att resonera med en ettåring, och visst, när hon är 15 vill hon ändå inte ligga i min säng varje natt, men hur gör man??? Ska jag köra Anna W´s metod med att låta henne skrika och gråta samtidigt som jag tittar till henne med jämna mellanrum? Ska jag lyfta över henne i spjälsängen efter det att hon somnat? -Nix, funkar inte. Mammaradarn ger utslag och hon vaknar direkt. Jag har försökt att sitta brevid hennes säng och läsa eller göra något annat stillsamt, men icke att det fungerar. Sist jag försökte den metoden var Maja vaken i två timmar och gnällde hela tiden, tills det var jag som tröttnade.

Någon som har ett  bra sätt? Förslag? Tips?

Nu ska jag i alla fall gosa ner mig brevid min älskade lilla mysunge, för även om det är opraktiskt så är det jättehärligt.

Go´natt!