Ett värmande ord

M babblar på för allt vad hon är värd.  Av och till blir det ord som jag begriper. De senaste dagarna har hon börjat säga ”mamma” när hon vill mig något. Plötsligt är detta till synes enkla ord ett av de vackraste i världen och det värmer djupt in i hjärtat.

Annonser

Ombytta roller och vilda ankor

En av M´s favoritsysselsättningar är att bada. Hon älskar att sitta i badkaret och plaska, leka med en hink och sina badankor. Idag var ankorna alldeles särskillt busiga. Alla fem satt på badkarskanten och hoppade sedan ner en efter en i vattnet (med hjälp av en liten knuff från min sida). M skrattade och plockade upp dem lika snabbt som jag knuffade ner dem.  Jag brukar passa på att ”träna” färgerna med M när hon badar. Det finns en röd, en gul, en grön och en blå anka. (Den femte ankan, inköpt av C på Irland, får titta på.)

Ikväll var M på mys-och-bus-humör. När vi hade lagt oss i sängen kröp hon ner under täcket, drog upp min tröja och ”pruttade” mig på magen som jag brukar göra på henne. När hon fick fram ett riktigt högt pruttljud skrattade hon högt och sen skulle hon göra det om och om igen. När hon väl hade ”pruttat” klart, kröp hon ihop i min famn och lade ena handen på min kind samtidigt som hon höll mig i handen med den andra, precis som jag brukar göra med henne.

DSC00633

Närkontakt av tredje graden?

Senaste tiden verkar M ha ett allt större behov av fysisk kontakt.

Hon kan leka med olika saker både länge och väl, om hon får sitta i mitt knä och hon ställer sig ofta framför mig, sträcker upp armarna och säger ”Biia, biia” eller ”Beea, beea” vilket jag tolkar som ”bära mig”. Får hon bara sitta i min famn eller att jag bär på henne så är allt okej.

Vid nattningen har hon alltid velat ha sina fötter mot/mellan mina knän, men nu vill hon antingen ligga ihoprullad i min famn eller ovanpå mig. Det är som om hon inte kan komma nära nog.

Samtidigt var hon en riktig tuffing idag när jag lämnade henne på dagis. Inte ett pip, inte ens ett hejdå skulle det vara. Nej, hon travade rakt in och började leka. Kanske ”tankar hon mamma” när hon är hemma för att klara sig resten av tiden? Kanske är det bara en fas hon ska igenom? Inte vet jag.

Kärleken till böcker

Jag älskar böcker, att läsa, att försvinna in i en annan värld. Förhoppningsvis kan jag föra detta vidare till M på samma sätt som jag fått det av min mamma. Vi har inte varit så mycket på biblioteket, men det kommer. Hemma har M böcker som hon fått från olika håll. Vissa av mig, mormor, moster, morbror, vänner och bekanta. Vissa är mina gamla, vissa är ärvda från andra ställen. Hon har sina hyllor i vårt egna lilla bibliotek.

DSC00586

M kommer gärna med en bok eller två och kryper upp i soffan brevid mig. Det blir inte alltid den ”riktiga” historien, men det gör inget. Ibland är boken upp-och-ner och bak-och-fram, men inte heller det gör något.  Det är fantasin som räknas. DSC00584

 

 

 

 

Det var visst ett tag sedan..

…jag skrev här. Ehum. Det beror inte på ointresse eller ovilja, jag har helt enkelt inte orkat. Dagarna (och förkylningarna) avlöser varandra och jag är helt slut.
M utvecklas för var dag som går, och även små saker känns som stora steg.

I övrigt har jag en känsla av rotlöshet. Mina föräldrar har nu sålt huset de bott i i 40 år, och jag vuxit upp i. Oavsett var jag har bott, har alltid ”hemma” funnits. Visst, det kommer att finnas ett nytt ”hemma” dit de flyttar, men det är inte riktigt samma sak. Det är med lite sorg i hjärtat jag går runt i rummen i huset. Huset, där jag känner varenda knarrande golvplanka. Huset med sina udda fönster och vinklar och vrår. Huset med sina nivåskillnader efter diverse renoveringar.
Jag har ett eget hus nu, och ska på något sätt ”förankra” mig här istället. Jag antar att det är ett steg i att bli/vara vuxen. Vi ska i alla fall fira julen ”hemma”. Jag tänker njuta och bara tänka på de goda minnena. Naivt och barnsligt? Javisst, och det står jag för.

 

 

Blogg, blogg, bloggeliblogg blogg

Vardagen rullar på. MajaMys ligger just nu brevid mig i sängen och snusar sött. Ofta ligger hon på mage med benen uppdragna under sig och rumpan som högsta punkt, men just nu ligger hon som en hund eller katt -brer ut sig över så stor yta i sängen som möjligt. Det är så mysigt att höra hennes andetag när man vaknar om natten och inte kan sova, att dra hennes varma lilla kropp intill sig och känna hennes närvaro. Ibland tror jag att jag behöver henne minst lika mycket som hon behöver mig.

 

I övrigt är M allt en kul liten tjej. Jag skulle göra mig till och äta hamburgare med henne när vi hade gått på stan. Gissa vad hon åt? Brödet! Allt annat ratade hon. Igår bjöd jag henne på chokladpudding för första gången. Hon tittade mycket skeptiskt på det, petade lite med fingrarna, smakade på det och såg ut som om det var det äckligaste hon ätit på länge! Bananerna gick ner, men resten fick jag behålla för mig själv. Vem ska jag nu skylla på när jag blir sugen på chokladpudding? Samma ”elände” är det med glass….