Fotgos, borttappade saker och andra korta funderingar

Jag begriper inte vart saker och ting tar vägen. Okej, okej, mitt hem är långt ifrån pedantiskt, och skulle nog snarare beskrivas som lätt kaotiskt av vissa, men i alla fall… Vart försvinner alla saker? Att tvättmaskinen äter strumpor är ett känt faktum, men vart har M´s haklapp tagit vägen? Den är brun i plast och ca 20×25 cm! Förutm det så har jag tappat rösten, men det kan jag inte skylla någon annan än halsbacillerna för.

Min lilla, stora Majamys gillar verkligen att gosa om kvällarna när det är dags för att sova. Hon har alltid gillat att man masserar hennes fötter, och vill gärna ha nakna fötter med hud-mot-hud-kontakt med mig. Vid nattning vill hon ligga brevid mig, på min arm, med fötterna inkörda mellan mina lår. Mysgos.

När vi är ute i trädgården, hemma eller hos morfar och mormor, är den stora sysselsättningen just nu att leka med löv eller hjälpa till med att plocka alla de hundratals nedfallna äpplena.

Annonser

Det var visst ett tag sedan..

…jag skrev här. Ehum. Det beror inte på ointresse eller ovilja, jag har helt enkelt inte orkat. Dagarna (och förkylningarna) avlöser varandra och jag är helt slut.
M utvecklas för var dag som går, och även små saker känns som stora steg.

I övrigt har jag en känsla av rotlöshet. Mina föräldrar har nu sålt huset de bott i i 40 år, och jag vuxit upp i. Oavsett var jag har bott, har alltid ”hemma” funnits. Visst, det kommer att finnas ett nytt ”hemma” dit de flyttar, men det är inte riktigt samma sak. Det är med lite sorg i hjärtat jag går runt i rummen i huset. Huset, där jag känner varenda knarrande golvplanka. Huset med sina udda fönster och vinklar och vrår. Huset med sina nivåskillnader efter diverse renoveringar.
Jag har ett eget hus nu, och ska på något sätt ”förankra” mig här istället. Jag antar att det är ett steg i att bli/vara vuxen. Vi ska i alla fall fira julen ”hemma”. Jag tänker njuta och bara tänka på de goda minnena. Naivt och barnsligt? Javisst, och det står jag för.

 

 

Höst

Nu flyger tranorna söderut och idag var jag tvungen att skrapa bilrutorna när jag skulle lämna M på dagis. Det är bara att inse faktum -det är höst.

Det är härligt med höst när luften är hög, kall och klar. Mindre mysigt dock när det regnar på tvären, blåser och är grått och kallt. En annan nackdel med hösten är förkylningar. Jag tycker verkligen illa om att vara förkyld och just nu tycker jag ganska synd om mig själv. Förkyld+feber av och till+öroninflammation. Ynk. Men, men, det går över. Idag kunde jag i alla fall gå upp för trappan till ovanvåningen utan att bli darrig och kallsvettig.

Mössa -check.

Vantar -check.

Varma skor -check.

Halsduk -check

(till M så klart. Själv ska jag kanske leta fram höst/vinterjackan)