Förhållningssätt?

Det talas, skrivs och berättas mer och mer i media om ensamstående kvinnor och/eller lesbiska par som skaffar barn genom insemination. Kanske är det verkligen en ökning i nyhetsflödet eller så ser jag det mer nu när jag själv är mamma genom insemination. Det är i vilket fall som bra att det belyses. Då blir det (kanske?) inte lika udda för våra barn en dag när de får frågan om sin eventuella pappa. Tyvärr är långt ifrån alla inslag bra.

Såg på ett program igår kväll om det perfekta livet, att ha barn eller ej. Det var bla ett reportage från en inseminationsklinik i Danmark. Det hade kunnat  bli fint och bra. Det hade kunnat belysa spänningen, förväntan, hoppet, glädjen av att komma dit. Lika så den stora nervositeten jag tror (inkl mig själv) många känner eller kände i den situationen. Tyvärr blev det inte så. Istället för att vara givande för den som undrar, kändes det som om reportern/programmledaren bara ”tramsade”. En hel del irrelevanta frågor til den duktiga barnmorskan, men framför allt en oseriös attityd. Synd. Det hade kunnat bli bra.

Jag upplevde programledaren som ”för mycket av allt” genom hela programmet. Kanske är det bara jag som tycker så. Kanske är det jag som är känslig. Jag tycker i alla fall att något som var fint och mycket speciellt gjordes oseriöst.