Det är inte lätt att vara liten…

…eller stor heller för den delen.

Februar (läs VAB-ruari) rullar på med den ena infektionen efter den andra. Ömsom är M förkyld, ömsom jag och ömsom båda två.

Min lilla gullunge har börjat få riktiga raseriutbrott av och till. Hon slänger sig på golvet, sparkar med benen och vrålar. Jag antar att det anses normalt för ett barn på nästan 2 år.  Dessemellan är hon hur söt och go som helst. Det är inte lätt när man är liten och inte får som man vill, och när andra människor oftast inte förstår vad man menar.

 

Som sagt, det är inte lätt att vara stor heller. Jag är så genomtrött, att jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Jag skulle kunna sova när som, och trots att det bara är jag och M här hemma så hinner jag inte med.

Nog med gällande för denhär gången. Nu ska jag krypa ner under täcket brevid min fina, underbara lilla tjej, känna hennes hjärtslag, lyssna till hennes andning och insupa hennes doft. Jag har inte ord för hur mycket jag älskar henne.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s