Höst

Nu flyger tranorna söderut och idag var jag tvungen att skrapa bilrutorna när jag skulle lämna M på dagis. Det är bara att inse faktum -det är höst.

Det är härligt med höst när luften är hög, kall och klar. Mindre mysigt dock när det regnar på tvären, blåser och är grått och kallt. En annan nackdel med hösten är förkylningar. Jag tycker verkligen illa om att vara förkyld och just nu tycker jag ganska synd om mig själv. Förkyld+feber av och till+öroninflammation. Ynk. Men, men, det går över. Idag kunde jag i alla fall gå upp för trappan till ovanvåningen utan att bli darrig och kallsvettig.

Mössa -check.

Vantar -check.

Varma skor -check.

Halsduk -check

(till M så klart. Själv ska jag kanske leta fram höst/vinterjackan)

Annonser

Hur dum får man lov att vara?!

Ja, var går gränsen för en mammas dumhet? Enligt Maja är den nu både nådd och överskriden med hästlängder. Hmfr.

Jag tycker att M är så stor nu (ibland i alla fall). Hon äter av och till med stora bestik, dricker ibland ur riktigt glas och klarar både det ena och det andra. Vad bra, tänkte jag, då slipper jag servera vällingen i nappflaska framöver. Ha vad jag bedrog mig.  M fick vällingen i pipmugg, smakade på den och blev vrålarg. Muggen med vällingen flög all världens väg (tack-o-lov höll den så det blev inte så mycket att städa upp) rätt genom köket och Maja, hon slängde sig på golvet  och var urförbannad.. Jag har sällan sett henne så arg. Hur kunde jag vara så dum att jag trodde det gick att dricka välling ur en mugg??? Hon lugnade sig inte förrän hon fick sitta i mitt knä och dricka vällingen ur nappflaska, och visst kan jag hålla med henne om att det är mycket mysigare.

Jag lovar att inte göra om mugg-försöket på läääänge.

Blogg, blogg, bloggeliblogg blogg

Vardagen rullar på. MajaMys ligger just nu brevid mig i sängen och snusar sött. Ofta ligger hon på mage med benen uppdragna under sig och rumpan som högsta punkt, men just nu ligger hon som en hund eller katt -brer ut sig över så stor yta i sängen som möjligt. Det är så mysigt att höra hennes andetag när man vaknar om natten och inte kan sova, att dra hennes varma lilla kropp intill sig och känna hennes närvaro. Ibland tror jag att jag behöver henne minst lika mycket som hon behöver mig.

 

I övrigt är M allt en kul liten tjej. Jag skulle göra mig till och äta hamburgare med henne när vi hade gått på stan. Gissa vad hon åt? Brödet! Allt annat ratade hon. Igår bjöd jag henne på chokladpudding för första gången. Hon tittade mycket skeptiskt på det, petade lite med fingrarna, smakade på det och såg ut som om det var det äckligaste hon ätit på länge! Bananerna gick ner, men resten fick jag behålla för mig själv. Vem ska jag nu skylla på när jag blir sugen på chokladpudding? Samma ”elände” är det med glass….