18, 19, 20… 23…

Jösses var lilla fröken växer. Skorna jag köpte för en månad sedan är redan för små. M protesterar inte om de är i fel storlek, så nu har jag införskaffat en skomätsticka (eller vad det nu heter) så jag kan mäta M´s fötter och skor. Det visade sig att skorna hon använt senaste veckan är precis precis i storlek, och vinterkängorna jag trodde var för stora är helt lagom.

Idag, när vi var på loppis, hade jag tänkt köpa stövlar och kängor till M, men det blev ”bara” ett par ofodrade kängor…storlek 25. Var ska detta sluta?

Annonser

Min hatt den har tre kanter…

M har länge älskat skor och nu har kärleken vidgats till att inkludera mössor och hattar. Att prova mössor, att springa omkring likt en rumpnisse med en alltför stor hatt på huvudet följs av mycket skratt från både henne och mig.

Ett år eller ett andetag?

För ett år sedan gick mitt hjärta i bitar. En del finns fortfarande kvar någonstans bland höstlöven på Gröna Lund. För ett år sedan var det finaste bandets sista konstert. Det var långt ifrån någon begravningsspelning, nej det var glatt, glammigt och fullt ös. Precis som det skulle vara. Jag njöt, stormtrivdes, dansade, hoppade, sjöng…och grät. Jag gick i bitar, men var, och är, samtidigt så oändligt tacksam för allt vad The Ark gav mig och förde med sig. Utan dem hade jag inte träffat flera av mina fina vänner och Angelheads.  Ibland är det ett år sedan, ibland bara ett andetag bort.

Nu ska M och jag rocka till deras musik, skråla med i texterna och njuta av glädjen, för det är trots allt det, som The Arks musik står för.

FOREVER<3

Vardag var dag?

Försöker komma in i några slags rutiner, men det går väl sisådär. Oftast ser dagarna ut såhär

06 väckarklockan ringer (jag sätter den på snooze upprepade gånger).

06:30 jag kravlar mig ur sängen, går ner och fixar välling till M, väcker henne (om inte hennes Mammaradar redan har meddelat henne att jag lämnat sängen).

06:45 påklädning, tandborstning, packning av dagisväskan.

07 Ut i bilen och iväg till dagis (tanken är att jag ska cykla till dagis, men oftast hinner/orkar jag inte det)

07:10 Avlämning på dagis. Ibland gråt och ibland inte ens ett hej då.

07:30 Ställer bilen hemma och cyklar till jobbet.

08 Jobbstart. Först en kopp kaffe, sen jobb.

16:30 Jag kan (förhoppningsvis) sluta för dagen, cykla hem, ta bilen eller cykelkärran och hämta M. M blir så glad när jag kommer att hon skrattar och gråter om vartannat samtidigt som hon ska pussa på mig. Knappt har jag fått på henne skor och jacka förrän hon vänder på klacken och går med bestämda steg mot ytterdörren med ett ”ejå” till personalen.

17 Hemma, eventuellt lite handling på hemvägen. Vid fint väder går vi ut i trädgården en stund annars går vi in direkt.

17:30 Matlagning (extremt tråkigt men både M och jag behöver äta för att inte bli odrägliga…)

18:30 Pyamasdags för lilla loppan. Beroende på hur trött hon är blir det sedan välling i soffan eller sängen. I vilket fall som, en stunds mys.

19:00 Efter tandborstning (tack-o-lov mycket populärt för tillfället) är det nattis-gonattis. M ligger i sängen på min arm eller ihopkrupen i min famn samtidigt som jag sjunger vaggvisa. När hon har somnat är det egentligen tänkt att jag ska kliva upp och fixa det som behöver fixas, men sista veckan (eller två) har jag somnat samtidigt och vaknat först framåt midnatt.

Nytt jobb, nya rutiner (eller icke-rutiner?) och vardagsbestyr är minst sagt tröttande. Hur ska jag hinna med och få vardagen att rulla på var dag?

Första diskussionsåldern

Jaha, det är väl bara att vänja sig. Nu har M åsikter om det mesta och blir arg om hon inte får som hon vill (tack-o-lov går det snabbt över). ”Första diskussionsåldern” kallas det på dagis. Senast idag i samband med dagislämning var det diskussion om nappen. Det är, sedan tidigare, helt okej att M har nappen i bilen, men när bilen lämnas ska också nappen lämnas. När vi kom fram till dagis, tog jag nappen som vanligt och satte i hållaren i bilen, varvid M blev tvärarg, satte sig på asfalten och storgrät. Som tur var gick det ganska snabbt över efter det att hon insett att hon inte skulle få nappen. Lite surmulen var hon dock när jag lämnade henne. Kompromissen blev att hon fick ha Max i famnen (han brukar annars ligga i väskan tills det är dags för vila).

Rappakalja och missade tåg

Okej, bara så att du är förberedd, detta inlägg blir nog mest rappakalja eller spridda skurar av allt möjligt. Klockan börjar bli mycket, jag har missat två ”sömntåg”, är urtrött, har vidunderlig huvudvärk och har huvudet fullt av tankar som far runt likt popcorn.

 

Det är de sista skälvande minutrarna på semestern och imorgon ska jag börja på nytt jobb. Så många har uttryckt sin glädje över att jag ska komma att jag börjat undra om det är fel på mig som inte är lika glad. Men, efter mycket grubblande har jag kommit fram till att, jo, jag är också glad och förväntansfull inför det nya arbetet, jag vill bara inte arbeta alls just nu. Jag vill fortsätta ha semester, sköta mig själv och inte ha allt så inrutat. Nåja, vad är väl en bal på slottet..?

Jag har i alla fall valt ett nytt foto av M att ha på mitt skrivbord:

 

Det är väl tänkt att man ska vara utsövd efter semestern!? Jag hade planerat en lugn lördagkväll med mys i soffan med en god bok. Men ack så blev icke fallet.

Efter en dag med lite tvätt, disk, städ (läs röj) och en lång promenad i skogen med kantarellplockning lyckades jag somna när jag nattade M. Jag vaknade lite(?) senare, konstaterade att det var mörkt, att jag var fullt påklädd, och somnade om. Nästa gång jag vaknade, denna gång av M´s hostande, noterade jag att jag fortfarande var påklädd men orkade inte gå upp så jag somnade om. Tredje gången jag vaknade började det bli ljust ute, klockan visade på 04:30 och jag hasade mig upp och drog av mig jeansen för att sedan somna om igen. Så, min soffkväll med en bok blev inte som planerat.

 

Ibland funderar jag över  -Vem är du som läser detta?  Att någon/några läser framgår av ”statistiken” (eller i alla fall går in på sidan). Det hade varit kul att veta.