En liten flicka, en STOR hund och en mordisk mamma

Med mord i sinnet gav jag mig ikväll ut på snigeljakt. Jag tycker så illa om de bruna djävlarna som äter upp och förstör i min trädgård. Om de bara kunde hålla sig till kirskål och nässlor och annat ogräs. Men nej, inte då. Riktiga finsmakare är de och äter upp nyplanterade blommor, nysådda grönsaker och nyinköpta kryddor. Inte en enda rödbeta eller morot kommer det att bli i år. Inte heller någon persilja eller squash. Tack o lov har smultronen klarat sig från både sniglar och fåglar, så dom kan jag och M njuta av.

I helgen som gick träffade jag min fina vän A och hennes tre stora mysiga hundar. Olle, som är störst var huvudet högre än M. Han tittade på M och såg ut som om han tänkte ”Men hallå, vad är det här för en lattjo liten pryl?”. M tittade på honom och sa bla da bla bla. Han svarade med vov vov, lite lätt lekfullt. När M skulle gå genom en dörr, där Olle stod i vägen, satte hon helt resolut sin lilla hand i bringan på honom och knuffade. Jag tror han flyttade på sig av ren förvåning.

Annonser

Den kissnödiga drontofanten Max

Max, som är ett gosedjur som jag sydde när jag väntade Maja, hänger med i ur och skur. Det har blivit allt viktigare för M att han är med i sängen när hon ska sova. Speciellt på dagis. Där håller hon (enligt personalen) honom i famnen vid vilan och kan även gosa lite med honom när hon börjar bli trött på eftermiddagen. Här hemma ska Max vara med i sängen och ligga brevid, men hon behöver inte tvunget hålla i honom.

På dagis kallas han för ”kaninen”, och kanske är det så att han liknar en kanin. I mina ögon kommer han nog alltid vara den kissnödiga drontofanten eftersom jag sydde fast benen lite ”fel”. Nåja, M älskar tydligen honom, och han har nu överlevt ett drygt år, dagliga transporter mellan hemmet, dagis, Mormor och alla andra ställen samt en och annan tur i tvättmaskinen.

Image

Efter det att fotot togs har han fått en rosa svans, något kortare hals och ett polkagrisrandigt band om halsen med Majas namn på.

Kanske ordlös men inte ljudlös

Maja säger, ännu, inte så mycket. Egentligen ”pratar” hon mer eller mindre konstant och har mängder med ljud för sig, men ”vanliga ord” är ännu få. Det bli ett ”hej” ibland och ett ”ja” då och då. Däremot har hon börjat nicka och skaka på huvudet. Oftast blir det rätt på så sätt att hon nickar när det är något hon menar ”ja” och skakar på huvudet vid ”nej”. En annan variant är att hon nickar mycket vid ”ja” och klart mer tveksamt vid ”nej”. Hon nickar också när hon gjort något som hon tycker är bra och rätt. Illtjuter, gör hon när hon inte vill, men det, liksom gråt, är ganska sällsynt.

På kvällen kan vi ligga sida vid sida i sängen och gnugga näsorna mot varandra. Då ler hon så det syns lång väg. Hon ler med ögonen så jag blir helt varm inombords.

Jag älskar den fina ungen mer än jag har ord för. Maja är min prinsessa, den finaste flickan i hela min värld.

Två år eller Grattis på tillblivelsedagen

Idag är det exakt två år sedan Maja blev till. Idag, precis som då, har det varit riktigt sommarväder. Lite mer dräglig temperatur dock. Det var nästa olidligt varmt 2010.

M och jag har firat med att äta pannkakor och smultron. M har inte brytt sig om smultron tidigare, men idag upptäckte hon att 1: smultron smakar mums! 2: vi har massa smultron i trädgården och 3: det är lättare att plocka dem ur mammas burk än från plantorma. Det blev i alla fall så många över att vi kunde njuta av dem till kvällsmat med mjölk och lite socker (för den goda smakens skull).

Sommarbär

För övrigt har M och jag monterat en sandlåda. Visserligen utan sand än så länge, men det kommer.

Jag gick in på byggmarknaden och frågade om de hade sandlådor, och jo, det hade de. En sort, så det var inte så mycket att välja på. Nu har den ”stått till sig” i garaget och jag tänkte att det var hög tid att montera den. M hjälpte glatt till med sin nyinhandlade hammare från IKEA, samtidigt som jag svor över att jag glömt ladda skruvdragaren. Gammal hederlig skruvmejsel fick det bli.Hon bankade där hon kom åt och tittade förundrat på när jag skruvade in skruvarna. Vi får väl se hur länge den håller, det var inte världens grövsta plankor eller bästa kvalitet.

Att bara vara

Att sitta på trappan med en kopp kaffe i handen i skymningen och lyssna på fåglarna, känna rosornas doft och få dela det med en fin vän samtidigt som M sover gott i sin (nåja min) säng -det är livet. Att bara sitta och ömsom vara tyst, ömsom småprata -att bara vara.

Jordgubbar, blå sandaler och en ofantlig sandlåda

Midsommar är nu överstökad med  blommor i håret på både mig och M. Jordgubbar har vi ätit (och äter) i massor. M älskar dem. Hon tar en i varje hand och mer eller mindre mosar in dem i munnen så det rinner åt alla håll, samtidigt som hon gärna skrattar högt. Igår fick hon sitta på terassen iklädd endast blöja när hon frossade i favoritbären.

Härom dagen var jag och C uppe på hennes vind och tittade efter kläder och skor hennes barn haft. Vi hittade  bl a ett par blå sandaler i alldeles lagom storlek till M. Åh vad hon blev glad. Hon klampade omkring i dem i köket hela kvällen och var mycket förtjust över att hon kunde peta på sina tår genom springorna. När vi skulle till dagis dagen därpå, gick hon och hämtade sandalerna i hallen, trots att jag redan satt på henne de gröna gympaskorna. Sandalerna skulle med. Hon nöjde sig dock med att jag packade ner dem i väskan. Så i lördags, när Mormor och Morfar skulle hämta henne på dagis, påpekade hon noggrannt (på sitt eget språk) att sandalerna var hennes och de skulle vara på fötterna. Hon var nämligen barfota och sandalerna stod på skohyllan.

Igår kväll hade vi strandpremiär tillsamman med morbror, mormor och ”kusin”. Ooo, sa M och vickade glatt på tårna i den ofantliga sandlådan. Varm, mjuk sand, och hur mycket spännande pinnar, stenar, musslor, tång som helst. Dessutom fanns de oändligt med vatten, och vatten är alltid kul. Med ett stadigt tag om Mormors hand stod M i vattenbrynet och lät vågorna skölja över fötterna. När det kom en våg som gick henne till knäna skrattade hon så hon hickade. Det lovar gott för framtida stranddagar och -kvällar tycker jag.